Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han skrev ofta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
97
aftonens och nattens poesi för enkla och sunda
hjärtan. Fyra eller fem verser vore till fyllest,
de enklaste uttryck, inga lärda utvecklingar,
inga raffinerade harmonier. Vad bryr jag mig
om er estetiska virtuositet. Älska mitt liv!
Hjälp mig att älska det och att leva det. Skriv
Frankrikes andaktstimmar, de stora
och de små andaktstunderna. Låt oss
tillsammans söka den renaste melodien. Låt
oss undfly som pesten det artistspråk som
tillhör en kast eller en sekt, som användes av så
många franska författare och musici. Man
måste ha mod att tala som en man och inte
som en »artist». Man måste ösa ur en
gemensam brunn och utan att blygas våga använda
de uttryckssätt som sekler stämplat med sin
prägel och fyllt med sin själ. Se bara vad
våra fäder ha gjort. Genom återgången till
ett allmänt musikspråk framträdde det
adertonde århundradets klassiska kompositörer.
Glucks melodier, symfoniernas skapare, sångens
mästare från denna tid äro ibland triviala och
borgerliga jämförda med Johann Sebastian
Bachs och Rameaus uttänjda och raffinerade
satser. Det är denna hemortens bottensats
som har givit de stora klassici deras must och
förlänat dem deras popularitet. De ha utgått
från de enklaste musikmotiv, från en L i e d ett
S i n g s p i e 1, dessa små vardagslivets blommor
7. — Jean-Christophe. viii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
