Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deras kärleksegoism hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
111
— Du vet vad du lämnar. Vet du också
vad du går till mötes?
Dagen före avfärden grät Jacqueline.
Olivier frågade henne varför. Hon ville inte
tala. De togo ett papper och skrevo såsom
de brukade göra, då ordens ljud gjorde dem
rädda:
— Min käre lille Olivier...
— Min kära lilla Jacqueline ...
— Det gör mig ont att resa bort.
— Att resa varifrån?
— Från det ställe, där vi älskat varandra.
— För att gå vart?
— Dit, där vi skall bli äldre...
— Där vi ändå är två...
— Där vi aldrig kan älska varandra mer.
— Jo, alltid mer!...
— Vem vet?
— Jo, jag vet.
— Och jag, jag vill.
Så gjorde de två rundlar på papperets
nedre kant. Det skulle betyda, att de kysste
varandra. Sedan torkade hon sina tårar och
klädde ut honom till Henrik den tredjes
gunstling; hon spökade ut honom i sin lilla
sammetsbarett och sin vita kappa, som hade en
uppstående krage, likt ett brett rysch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
