Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deras kärleksegoism hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
JEAN-CIIRISTOPHH
— Kommer du inte?
— Jo, strax.
Hon klädde av sig och baddade sina ögon.
Han tände lampan. Efter några minuter kom
hon in i rummet. De sågo inte på varandra.
De visste båda, att de hade gråtit och de
voro otröstliga, ty de visste varför.
Äntligen kom en stund, då de inte längre
kunde dölja sin oro. Och då de inte ville
erkänna det verkliga skälet, diktade de upp
ett annat, det blev dem inte svårt. De läto
provinsstadens långtråkighet och hela
omgivningen uppbära skulden. Det var en stor
lättnad. Herr Langeais, som genom sin dotter
fått reda på förhållandena, blev inte vidare
överraskad att hon börjat tröttna på sitt
hjältemod. Han använde sig av sitt inflytande bland
ledande politiska män och fick sin mågs
utnämning till Paris ordnad.
Då nyheten anlände, hoppade Jacqueline
av glädje. Hon återfann med ens hela sin
lycka. Nu, då de skulle lämna allt, tycktes
dem plötsligt den ledsamma landsändan helt
vänskaplig och inbjudande. Där hade de ju
utsått så många kärleksminnen. De fyllde de
sista dagarna med att uppsöka alla dess spår.
Ett ömt vemod insvepte denna pilgrimsfärd.
Denna lugna himmel hade skådat deras lycka.
En inre röst viskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
