Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Paris återfunno de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
113
utveckling och han häpnade över att
Christophe inte gjort samma framsteg. Han
förebrådde denne, att han förstelnat i tankar som
fordom voro honom själv kära och nu syntes
honom barnsliga och gammalmodiga. Det
berodde på, att dessa tankar inte passade den
själ, som honom ovetande slagit bo hos honom.
Denna känsla var ännu klarare, då Jacqueline
var närvarande vid samtalen; då utbredde sig
mellan Christophes och Oliviers ögon en slöja
av ironi. De försökte dock att ömsesidigt dölja
sina intryck. Christophe fortsatte att komma.
Jacqueline avsköt helt oskyldigt några små,
elaka pilar mot honom. Han lät det ske, men
då han kom hem var han sorgsen till mods.
De första månaderna i Paris voro
lyckliga för Jacqueline och sålunda även för
Olivier. Till att börja med var hon
sysselsatt med deras bosättning. På en gammal
gata i Passy hade de funnit en nätt liten
våning, som vette åt en trädgård. Valet av
möbler och tapeter blev några veckors lek.
Jacqueline använde därvid en överdriven energi,
ja, nästan en lidelse; det tycktes att hennes
eviga lycka berodde på en vävnads
färgskiftning eller på en antik byrås linjer. Sedan
förnyade hon bekantskapen med sin far, sin mor
och sina vänner. Som hon alldeles glömt bort
dem under sitt kärleksår, blev det en verklig
8. — Jean-Christophe. viii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
