Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Paris återfunno de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
JEAN-CIIRISTOPHH
upptäckt, ty om hennes själ blandat sig med
Oliviers, så hade även en smula av Oliviers
själ blandat sig med hennes egen, och hon såg
nu sina gamla bekanta med nya ögon. Hon
tyckte att de vunnit betydligt och Olivier
förlorade inte heller för mycket till att börja med.
De gjorde ömsesidigt sina goda sidor gällande.
Hennes följeslagares andliga ro och poesifyllda
ljusdunkel lät Jacqueline finna än mer behag
i dessa världsmänniskor som endast tänkte
på att njuta, glänsa och tjusa.. Och de lockande
men farliga fel hos den värld som hon desto
bättre kände, som hon tillhörde den, tillät
henne att bättre värdera sin älskades trofasta
hjärta. Det roade henne att anställa dylika
jämförelser och hon tyckte om att fortsätta
dem, ty de berättigade hennes val — hon
fortsatte dem till den grad, att hon i somliga
ögonblick ej ens visste varför hon gjort detta
val. Lyckligtvis varade inte dessa ögonblick.
Hon ångrade dem snart och var aldrig så öm
mot Olivier som just efter dem. Och därför
började hon strax om. Men då vanan en gång
var riktigt tagen, upphörde nöjet och
jämförelsen blev mer kamplysten. I stället för
att komplettera varandra, råkade de två
motsatta världarna i strid. Hon frågade sig
varför Olivier inte ägde de egenskaper, ja, de
fel som nu tilltalade henne hos hennes pari-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
