Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Paris återfunno de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
117
dem främmande. Det fanns inte längre någon
plats för minnet. De första årens gemensamma
liv sopades bort ur tanken ... Det är en stor
olycka för två människor att avklippa alla
band, som ännu fasthålla dem vid deras
kärleks förflutna. Detta förflutnas bild’ är ett
skydd mot den misströstan och den fientlighet,
som så ödesdigert efterfölja den första
ömheten ... Lättheten att göra utgifter hade på
resor och i Paris (sedan de blivit rika reste de
ofta) närmat Jacqueline till en klass rikt och
onyttigt folk, vilkas sällskap ingav henne ett
slags förakt för andra människor, för dem som
arbetade. Med sin underbara
anpassningsförmåga sällade hon sig ögonblickligen till
dessa torra, anfrätta själar. Omöjligt att göra
motstånd! Strax stegrade hon sig förtrytsamt
och behandlade som en »tarvlig
kälkborger-lighet» blotta tanken på att man kunde — att
man borde — vara lycklig i hemmets plikter
och i en Aurea mediocritas. Hon hade
förlorat varje uppfattning av de förflutna
stunder, då hon hängav sig i full och ädelmodig
kärlek.
Olivier var inte stark nog för att kämpa.
Även han hade förändrats. Han hade
övergivit lärarekallet; han hade ej längre någon
tvingande uppgift. Han skrev endast och hans
livs jämvikt led därav. Hittills hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
