Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Paris återfunno de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
JEAN-CIIRISTOPHH
insvepte sig i. För att motverka denna
förflutna idealism betraktade hon nu saker och
ting med en nykter, skarp blick. Alla meningar
voro sanna endast i den mån som de passade
ihop med världens åskådningssätt och med
livets bekvämlighet. Hon var nu i samma
sinnestillstånd som sin mor. Hon gick i
kyrkan och uppfyllde sina religiösa plikter med
likgiltig punktlighet. Hon bråkade inte längre
sin hjärna med att söka sanningen; i grund
och botten hade hon andra, mer positiva
bekymmer och hon tänkte med ironiskt
medlidande på sitt barnsliga mystikuppfyllda
uppror. — Hennes nuvarande positivism var likväl
ej mer verklig än hennes forna idealism. Hon
tvingade sig. Hon var varken ängel eller djur.
Hon var en stackars kvinna som hade tråkigt.
Hon hade tråkigt, hon hade tråkigt. Hon
hade desto mer tråkigt som hon inte kunde
ursäkta sig med att hon inte var älskad eller
att hon inte tålde Olivier. Hon tyckte att hela
hennes liv var inmurat, instängt, utan framtid.
Hon trånade efter en ny, ständigt förnyad lycka,
vilket ju var barnsligt. Hennes inskränkta
förmåga till lycka berättigade henne inte heller
därtill. Hon liknade så många andra kvinnor,
hennes äktenskap erinrade om så många andra
sysslolösa äktenskap. De ha all anledning att
vara lyckliga och de upphöra ej med att plåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
