Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Paris återfunno de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
125
hon inte äger den största av alla dygder:
lugnet.
Fordom hade Jacqueline passionerat litat
på en förening, vars grundval var en
gemensam tro. Hon hade litat på lyckan av att
kämpa och arbeta tillsammans för att slutligen
uppbygga ett verk. Men hon hade litat på
detta verk, denna tro blott så länge som
kärlekens sol förgyllde dem. Allt eftersom solen
dalade tycktes de henne vara mörka, steniga
berg som reste sig mot en tom himmel. Hon
saknade all styrka att fortsätta vägen. Vad
tjänade det till att nå toppen? Vad fanns det
väl på andra sidan? Vilket storartat
bedrägeri I... Jacqueline kunde inte längre fatta,
hur det var Olivier möjligt att fortfara att låta
blända sig av illusioner som förtärde livet.
Hon sade sig att han varken var mycket
begåvad eller mycket levande. Hon var nära att
kvävas i hans för henne syrefattiga luft, och
självbevarelseinstinkten drev henne att anfalla
för att sålunda försvara sig. Hon arbetade på
att förvandla till aska den fientliga åskådning
hos honom, som hon ännu älskade. Hon
begagnade sig av alla ironiens och vällustens
vapen, hon spann in honom i sina
önskningars och sina bekymmers finaste trådar.
Hon strävade efter att göra honom till en
åter-glans av henne själv... hon som inte mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
