Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han bemödade sig om...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA 129
Fru Arnauds och Filomelas vänskap felades
honom ej, men just nu voro dessa blida
väninnor honom inte tillräckliga.
De två kvinnorna tycktes likväl ana
Christophes sorg och de deltogo i smyg med
honom. Christophe blev helt häpen, då han
en afton fick se fru Arnaud träda in. Hittills
hade hon aldrig vågat göra honom ett besök.
Hon såg upprörd ut. Christophe märkte det
ej; han antog, att hon endast var litet
förlägen. Hon satte sig och sade ej ett ord. För
att göra henne hemmastadd, visade Christophe
henne sin lilla våning. De började prata om
Olivier, alla möjliga minnen av honom fyllde
rummet. Christophe talade glatt och
naturligt och ingenting i hans ord röjde vad som
försiggått. Men fru Arnaud, som visste det,
kunde ej låta vara att betrakta honom med
en smula medlidande. Hon sade:
— Ni ser visst aldrig varandra?
Han tänkte, att hon kommit för att trösta
honom och han blev otålig, ty han tyckte inte
om att man blandade sig i hans affärer. Han
svarade:
— Vi råkas så ofta det passar oss.
Hon rodnade och sade:
— Ack! tro inte att jag ville vara
nyfiken!
9. — Jean-Christophe. viii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
