Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
141
— Det är mycket vackert, sade han, och
det kan vara så härligt.
Hon skrattade.
— De ti Vad gör världen med det?
— Man måste försvara sig.
— Då varar godheten inte länge.
— Det beror kanske på, att man inte har
mycken godhet.
— Kanske! Ser ni, man bör inte få lida
för mycket. Det finnes ett för mycket,
som förtorkar själen.
Han var nära däran att säga hur synd
han tyckte att det var om henne, men han
erinrade sig det sätt, varpå hon nyss mottagit
hans medlidande:
— ... Ni kommer väl att tala igen om
tröstarens förmånliga roll...
— Nej, sade hon, det skall jag inte göra
mer. Jag känner, att ni är god och ärlig.
Tack. Säg bara ingenting. Ni kan ju inte
veta. Jag tackar er i alla fall.
De anlände till Paris och de skildes åt
utan att uppgiva adressen eller bedja varandra
om ett besök.
En eller två månader senare kom hon
av sig själv och ringde på Christophes dörr.
— Jag kommer och uppsöker er, sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
