- Project Runeberg -  Jean-Christophe / VIII. Väninnorna /
140

(1918) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Louise Åkerman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

JEAN-CIIRISTOPHH

talade vänligt till honom och kallade honom
vid namn.

— Vad, känner ni mig? sade han.

— Som om inte alla människor kände
varandra i Paris. Ni hör ju till klicken ni
också. Men jag gjorde orätt i att tala till er,
som jag nyss gjorde. Ni är en hygglig pojke,
det ser jag. Låt oss sluta fred. Lugna er
bara!

De skakade hand och fortsatte att prata.
Hon sade:

— Det är inte mitt fel, ser ni. Jag har
gjort så många ledsamma erfarenheter, att jag
blivit misstänksam.

— Människorna ha nog ofta svikit mig
med, sade Christophe, men jag hoppas alltid
det bästa av dem.

— Ja, det ser jag nog. Ni är bestämt
född till att svälja flugor.

Han skrattade.

— Ja, jag har nog sväljt många flugor i
mitt liv. Men det besvärar mig inte. Jag har
god måge. Jag sväljer större djur också. Jag
sväljer även allt slags elände och de eländiga
uslingar, som anfaller mig. Jag mår bara
bättre därav.

— Ni har tur, sade hon. Ni är en man ni.

— Och ni, ni är kvinna.

— Å, det är inte mycket bevänt med det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:35:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jeanchr/8/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free