Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
143
— Hur kan det intressera er?
— Jo, tala om något i alla fall.
Han hade föga lust, men han kunde inte
undgå att svara på hennes frågor, ty hon visste
mycket väl hur hon skulle fråga. Och se,
han berättade just vissa saker som gjorde
honom ont: vänskapen med Olivier,
skilsmässan från honom. Hon hörde på med ett
ironiskt och medlidsamt leende ... Plötsligt
frågade hon:
— Vad är klockan? Herre gud! Jag har
varit här i två timmar ... Förlåt... Ack, vad
jag är utvilad!
Hon tillade:
— Jag skulle vilja komma igen ... Inte
ofta... Någon gång ... Det skulle göra mig
gott. Men jag ville inte tråka ut er eller
hindra er i ert arbete... Bara en minut tid
efter annan.
— Jag skall komma och hälsa på er, sade
Christophe.
— Nej, nej! Inte hos mig. Hos er. Jag
föredrar det.
Men hon kom inte på länge.
En kväll fick han av en slump höra att
hon var allvarligt sjuk, att hon inte spelat på
flera veckor. Trots förbudet gick han till
henne. Hon tog inte emot, men då hon fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
