Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 44
JÈAN-CHRISTÖPHË
veta hans namn, lät hon kalla honom tillbaka
i trappan. Hon låg ännu till sängs men var
bättre. Hon hade haft lunginflammation och
såg ganska tärd ut. Hon bibehöll likväl sin
ironiska min och sin skarpa blick, som inte
sträckte vapen. Hon visade dock ett
verkligt nöje att se C|hristophe. Hon lät honom
sätta sig bredvid sängen. Hon talade om sig
själv med skämtsam likgiltighet och sade, att
hon varit nära att dö. Han blev helt upprörd,
men hon gjorde narr av honom. Han förebrådde
henne, att hon inte låtit honom veta något.
— Låta er veta något, så att ni skulle
komma? Aldrig i livetl
— Jag kan slå vad om att ni inte ens
tänkt på mig.
— Och ni har vunnit vadet, svarade hon
med sitt hånfulla, litet sorgsna leende. Jag
tänkte inte en minut därpå, medan jag var
sjuk. Men just i dag mindes jag er. Var inte
ledsen på mig. Då jag är sjuk, tänker jag inte
på någon. Jag begär bara en sak och det är,
att man skall låta mig vara i fred. Jag vänder
ansiktet mot väggen och väntar. Jag vill vara
alldeles ensam. Jag vill dö som en hund.
— Det är ändå hårt att lida ensam.
— Jag är van. Jag har i åratal varit
olycklig. Ingen kom mig någonsin till hjälp ...
Nu är vanan tagen. Och det är bäst så...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
