Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
JËAN-CHRISTOPHE
Hon pratade ännu en stund med honom
och frågade vad han höll på med. Så blev
hon trött och uttråkad och bad honom gå.
De kommo överens om att han skulle
komma och hälsa på henne nästa vecka, men
just då han stod beredd att gå fick han ett
telegram som bad honom att inte komma. Hon
hade en av sina dåliga stunder. — Följande
dag sände hon bud efter honom. Han kom.
Hon var konvalescent och satt bredvid fönstret
i en vilstol. Det var en tidig vårdag, himmeln
var soluppfylld, träden hade små ljusgröna,
friska skott. Hon sade, att dagen förut skulle
hon inte kunnat se någon. Hon skulle hatat
honom, som hon hatade alla män.
— Nå, men i dag då?
— I dag känner jag mig helt ung och ny
och jag håller av allt som är ungt och nytt.
— Jag är ändå varken helt ung eller ny.
— Ni kommer alltid att förbli ung och ny,
ända till er död.
De talade om vad han gjort sedan de sist
råkades, om teatern där hon snart skulle börja;
och i anledning därav sade hon vad hon tänkte
om teatern, som ingav henne avsmak och
likväl höll henne fast.
Hon ville inte att han skulle komma igen,
men hon lovade att komma och hälsa på
honom. Hon var bara orolig, att hon skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
