Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
JEAN-CIIRISTOPHH
hade blivit tillräckligt straffad!... Vilken ödets
ironi!...
— Ni gick sålunda in på hans förslag?
frågade Christophe.
— Ack, sade hon, jag skulle kastat mig i
elden bara för att komma loss. Han hotade
att låta häkta mig. Jag hade intet val. — På
det sättet blev jag invigd i konsten och... i
livet. 1 i
— Den uslingen! sade Christophe.
— Ja, jag har hatat honom, men senare
har jag sett så mycken nedrighet, att jag inte
tycker att han var en av de värsta. Han höll
åtminstone sitt löfte. Han lärde mig vad han
kunde av sitt yrke — inte så värst mycket,
det är sant. — Han lät anställa mig i truppen.
I början var jag allas tjänare. Jag spelade
små ömkliga biroller. En kväll, då subretten
var sjuk, vågade man anförtro mig hennes
roll. Så fortsatte jag. Man ansåg mig
omöjlig, grotesk, besynnerlig. Jag var ful då! Jag
förblev ful ända till den dag, då man beslöt
att om jag inte var — »gudomlig som den
andra» — så var jag överlägset, idealiskt
kvinnlig ... kvinnan!... De dårarna! — Vad
spelet beträffar, tyckte man att det var
inkorrekt, underligt. Jag behagade inte
publiken, kamraterna hånade mig. Man behöll mig
likväl, ty jag var trots allt nyttig och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
