Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter den natten var hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
JEAN-CIIRISTOPHH
vaknade i spaljéen, som var fästad vid muren.
Christophe vaknade, återhöll andan och
betraktade ömt den älskade sovandes trötta drag —
hennes kärlekskranka blekhet...
Deras kärlek var inte en självisk lidelse;
den var en djup vänskap, där även sinnena
fordrade sin del. De besvärade inte varandra.
Var och en arbetade på sitt håll. Christophes
begåvning, hans godhet, hans andliga styrka,
voro Fran<;oise kära. I många fall kände hon
sig äldre än han och det beredde henne en
moderlig glädje. Hon var ledsen över att hon
inte förstod något av vad han spelade; hon
var sluten för all musik, utom i sällsynta
stunder, då hon greps av en vild otämjd rörelse,
som mindre härstammade från musiken än från
hennes eget jag, från de lidelser som fyllde
henne och genomsyrade hela hennes
omgivning: landskap, .människor, färger och toner.
Hon anade dock Christophes begåvning
tvärsigenom det hemlighetsfulla språk som hon ej
förstod. Det var som om hon sett en stor
skådespelare spela på ett främmande språk.
Hennes egna själsgåvor väcktes till nytt liv
därav. Och tack vare kärleken utstrålade
Christophe sina tankar och förkroppsligade
sina lidelser i denna kvinnas tankar och i
hennes älskade gestalt, och nu såg han både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
