Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter den natten var hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
161
tankar och lidelser skönare än de varit inom.
honom själv — en antik nästan evig skönhet. —
Vilken oskattbar rikedom att vara förtrolig med
en sådan själ, så helt kvinnlig, god och svag
och ändå grym, samt blixtlikt snillrik. Hon
lärde honom känna livet och människorna —
och kvinnorna, som han ännu inte alls förstod,
och som hon bedömde med skarp klarsynthet.
Han blev isynnerhet henne skyldig att han
’ bättre lyckades fatta teatern, hon hjälpte
honom att tränga in i denna beundransvärda
konst, den mest fullkomliga av alla
konstgrenar, den nyktraste och den rikaste. Hon
uppenbarade för honom skönheten hos denna
den mänskliga drömmens trolska redskap —
hon lärde honom att man måste skriva för den
och inte för sig själv — vilket var hans böjelse
(de flesta konstnärers böjelse, vilka likt
Beethoven väg^a att skriva för en eländig fiol
då Anden t,alar till dem). — En stor
dramatisk diktare behöver inte rodna över att
han skriver för en bestämd scen, han vägrar
inte att anpassa sin tanke efter de skådespelare
som han disponerar över. Han tror inte att
han sålunda förminskar sig. Han vet att en
stor teater fordrar andra uttrycksmedel än en
intim,are scen. Han vet att man inte
komponerar trumpetfanfarer för en flöjt. Teatern
liksom fresken är konsten på dess rättta plats,
11. — Jean- Christophe. viii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
