Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter den natten var hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
JEAN-CIIRISTOPHH
familjelivet genom att bruka ett en gång för
alla antaget alfabet, där grundmelodierna
enligt kompositörens vilja uttryckte diverse
personer, som rörde sig fram och åter inför
välvilliga öron och ögon. Detta tycktes honom
blott vara en stor kontrapunktists lärda och
barnsliga lek. Han ville varken beskriva
personer eller händelser; han önskade uttrycka
allom bekanta sinnesrörelser, där var och en
kunde finna sin egen själs eko — och kanske
en liten uppmuntran. Den första avdelningen
uttryckte ett ungt förälskat pars lycka, dess
ömma sensualism, dess jubel, dess förtröstan
på framtiden och dess förhoppningar. Den
andra delen var en elegi över ett barns död.
Christophe hade med avsky undvikit varje
dödsmålning, varje realistisk strävan att
uttrycka sorgen. Individerna försvunno, det
fanns bara ett stort, bottenlöst elände — er
sorg, min, varje människas sorg inför en olycka
som är eller kan bliva allas lott. Själen var
förkrossad av ett lidande från vilket Christophe
bannlyst de sedvanliga gråtmilda,
melodramatiska uttrycksmedlen. Genom en plågsam
ansträngning reste den sig så småningom och
offrade sitt lidande åt Gud. I följande
avdelning, som länkade sig till den föregående,
fortsatte själen modigt sin vandring. Det var en
viljestark fuga, vars djärva konturer och envist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
