Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Denna vackra och fria...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
171
— Ja, sade hon, om jag vore en av dessa
ryktbara aktriser som gör teater såsom de
skulle göra affärerl De har riktiga
köpslagar-själar. De är nöjda. De har en bra ställning,
de har kanske ingått ett rikt borgerligt gifte
och — necplusultra, de har knipit
hederslegionen. Jag, jag önskade mycket mer. Om
man inte är en idiot så förefaller medgången
ännu tommare än nederlaget. Det vet du nog.
— Jag vet det, sade Christophe, ack, Herre
min Gud! Det var inte så, jag tänkte mig
äran, då jag var barn. Med vilken glöd
längtade jag inte efter den, vad den tycktes mig
strålande... Den var en religion ... Nå än
sen då! Det finnes dock i framgången en
gudomlig dygd: det goda nämligen, som den
tilllåter oss att göra.
— Det goda!... Man segrar, men vad
tjänar det till? Ingenting är förändrat. Teatrar,
konserter är sig alla lika. Ett nytt mod
efterföljer det som blivit gammalmodigt. Ingen
fattar en — eller också bara i förbifarten.
Snart tänker folk på något annat... Och du,
förstår du andra konstnärer? I alla
hänseenden så förstår ingen dig. Hur långt ifrån dig
är inte alla som du beundrar. Tänk bara på
din Tolstoy.
Christophe hade skrivit till Tolstoy, full
av hänförelse. Han grät, då han läste hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
