Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Denna vackra och fria...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
JEAN-CIIRISTOPHH
böcker. Han ville sätta musik till en av hans
bondeberättelser. Han hade bett om tillåtelse
därtill. Tolstoy hade inte svarat, precis på
samma sätt som Goethe inte svarade Schubert
och Berlioz, som sände honom sina
mästerverk. Han hade låtit någon spela Christophes
musik, den hade retat honom; han begrep
ingenting därav. Han ansåg Beethoven vara
dekadent och Shakespeare var för honom en
skojare. Däremot var han bedårad av
allehanda smånätta mästare samt av spinettmusik
som behagade »Perukkungen», och han trodde
att »En kammarjungfrus bikt» var en
religiös bok.
— De stora männen behöver oss inte, vi
måste tänka på de andra, sade Christophe.
— Vilka då? Medelklasspubliken? Dessa
ömkliga skuggor, som skymmer bort livet.
Spela, skriva för sådant folk, förspilla sitt liv
på dem! Vilket elände!
— Ack, sade Christophe, jag ser dem som
du, och det bedrövar mig inte> De är inte så
dåliga, som du påstår.
— Gode tyske optimist!
— De jar människor som jag. Varför skulle
de inte förstå mig?... Och om de verkligen
inte förstår mig, skulle jag förtvivla för det?
Bland dessa tusental finnes alltid en eller två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
