Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Denna vackra och fria...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
177
Och han gick till pianot och spelade och
sjöng ovanstående bit. Hon kysste sin käre
optimistiske galenpanna. Han gjorde henne
gott, men hon gjorde honom ont, åtminstone
fruktade hon det. Hon hade förtvivlans kriser,
som hon ej kunde dölja. Kärleken gjorde
henne svag. Om natten, då de lågo sida vid
sida och hon tyst svalde sin ångest, gissade
han sig till den och han bönföll den älskade,
som var så nära och dock så fjärran, att hon
med honom skulle dela den tyngd, som
krossade henne. Hon kunde inte stå emot och
gråtande anförtrodde hon sig åt honom, hon
låg i hans armar och han tillbragte timmar
med att trösta henne milt och tåligt. Men
denna ständiga oro kunde ej annat än utmatta
honom i längden. Franchise fruktade att
hennes feber slutligen skulle meddela sig åt
honom. Hennes kärlek för honom var så stor
att hon inte härdade ut med tanken, att lian
skulle lida genom henne. Man erbjöd henne
ett engagemang i Amerika, hon tog emot det
för att sålunda tvinga sig till att resa. Han
var en smula förödmjukad och hon var det lika
mycket som han. De sörjde över att de inte
kunde göra varandra lyckliga.
— Min stackars vän, sade hon, och log
sorgset och ömt. Vad vi har skött oss illa.
12. — Jean-Christophe. viii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
