Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe återsåg ännu...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
215
sinligt tro. Allt det som kärleken berör är
räddat undan döden.
— Minna, du som är med mig — med mig
och inte med den andra — Minna, du kan
aldrig åldras!
Den beslöjade månen kom ut ur skyarna
och floden krusades likt tusen glittrande
silverfjäll. Christophe fick ett bestämt intryck av
att floden förr i världen inte flöt så nära den
jordvall, där han nu satt. Han närmade sig.
Ja visst, förr fanns där på andra sidan om
päronträdet en liten sandrevel, en liten
gräsbevuxen sluttning, där han lekt många gånger.
Floden hade tärt bort dem, floden skred vidare
och sköljde nu [päronträdets rötter. Christophes
hjärta krympte samman. Han återvände till
stationen. Åt det hållet fanns ett helt nytt
kvarter — torftiga hus, verkstäder,
fabriksskorstenar ... Christophe tänkte på
akacielunden, som han sett på förmiddagen, och han
sade sig:
— Där också tär floden undan marken ...
Den lilla staden som slumrade i
skymningen med allt vad den inneslöt av levande
och döda blev honom ännu kärare, ty han
kände den hotad.
Hostis habet muros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
