Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacqueline och Olivier...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
217
Jacqueline och Olivier hade närmat sig
varandra för en tid. Jacqueline hade förlorat
sin far. Detta dödsfall hade gripit henne djupt.
Inför den verkliga sorgen kände hon den
eländiga småaktigheten som doldes i alla andra
små prövningar, och den ömhet som Olivier
visade henne återuppväckte hennes kärlek.
Ilon tyckte sig vara förflyttad några år tillbaka
i tiden, till de sorgliga dagar som efterföljt
Marthes död, dagar som efterföljts av andra,
välsignade av kärlekens glöd. Hon sade sig att
hon varit otacksam mot livet och att hon borde
hålla det räkning för, att det inte fråntagit
henne det lilla som det dock givit. Detta lilla,
vars värde nu uppenbarades för henne, tryckte
hon girigt intill sig. En tillfällig bortovaro från
Paris som doktorn föreskrivit för att förströ
henne från sorgen, en resa som hon gjorde med
Olivier, en sorts pilgrimsfärd till de ställen
där de älskat varandra under äktenskapets
första år, ökade hennes ömhet. Vid vägkröken
sågo de åter kärlekens anlete (som de trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
