Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nutida kvinnors stora...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
JEAN-CIIRISTOPHH
var krympling. Ett dovt, fränt, omedvetet agg
steg upp inom henne; det vände sig mot
hennes ondas oskyldiga upphov — mot barnet.
Det är en känsla, som är mindre sällsynt än
man tror; men man kastar helst en slöja över
den, och de som erfara den blygas i sitt hjärtas
djup över den. Jacqueline bedömde sig själv
hårt. En strid utkämpades mellan hennes
själviskhet och hennes moderskärlek. Då hon
såg gossen sova lyckligt och stilla, gladdes
hon, men strax därpå tänkte hon med bitterhet:
Han har dödat mig.
Och hon förmådde inte tränga tillbaka en
uppretad ovilja mot den lugna sömnen hos en
varelse, vars välbefinnande kostat henne så
mycken smärta. Till och med då hon åter var
frisk höll denna dunkelt fientliga känsla i sig.
Som hon blygdes över den, överförde hon den
på Olivier. Hon fortsatte att tro att hon var
sjuk. Ständiga hälsobekymmer, en ängslan
som läkarna stegrade genom att föreskriva en
sysslolöshet som just var källan till det onda
— skilsmässa från barnet, tvungen vila,
absolut ensamhet, tomma veckor, då hon låg
till sängs och göddes som ett slaktdjur — hade
slutligen koncentrerat alla hennes tankar på
henne själv. Vilka egendomliga kurer mot
nevrastenien, som ersatte en »jagets» sjukdom
med en ännu sämre: nämligen »jagets» hyper-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
