Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nutida kvinnors stora...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
JEAN-CIIRISTOPHH
genomlidit, men då han återsåg henne, erhöll
även han förvissningen om att allt var slut.
Från den stunden växlade de ej ett ord
om de inte voro tillsammans med andra. De
iakttogo varandra som två fientliga djur som
fulla av fruktan äro på sin vakt. Jeremias
Gotthelf beskriver någonstans med skärande
humor den hemska ställning som ett äkta par
befinner sig i, då kärleken är borta: de bevaka
varandra, var och en lurar på den andres hälsa,
spejar efter sjukdomstecken, tänker visserligen
inte på att påskynda den andres död — önskar
den inte ens — men hoppas dock på en
oförutsedd händelse, smickrar sig med att han eller
hon är den starkaste... Ibland inbillade sig
Jacqueline eller Olivier att den andre hade
en dylik känsla; ingendera hade den, men
blotta misstanken var dyster nog... om natten
i stunder av hallucinerad sömnlöshet sade sig
Jacqueline, att Olivier var den starkaste, att
han så småningom nötte ut henne och snart
skulle segra... En vidunderlig yrsel som
härrörde från en upphettad inbillning och ett
förvillat hjärta! — I grund och botten fortsatte
de likväl att älska varandra.
Olivier dignade under bördan, han höll sig
avsides och lät Jacquelines själ driva vind för
våg. — Nu var hon lämnad åt sig själv utan
lots, utan kompass, friheten gav henne svindel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
