Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nutida kvinnors stora...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
235
— Vilken barnslighet, säga nog många.
(Stackars människor; de lida blott av,
kärlekens bedrägeri ifall det nått sin fullbordan i
handling. Om hjärtat förbliver trofast är en
kroppslig gemenhet av föga vikt. Då hjärtat
sviker är allting värdelöst.)...
Jacqueline tänkte inte ett ögonblick på
att återerövra Olivier. Det var för sent. Hon
älskade honom inte tillräckligt, eller kanske
älskade hon honom för mycket. — Nej, hon
erfor ingen svartsjuka, men hela hennes tillit
grusades i ett enda slag; allt det som hon
ännu i all hemlighet ägde av förtröstan och
hopp krossades. Hon sade sig inte att hon
själv föga värderat dessa ägodelar, att hon
gjort Olivier missmodig och stött honom
tillbaka och sålunda berett vägen för denna nya
känsla, att denna känsla kanske var oskyldig
och slutligen att man inte är herre över sina
känslor. Det föll henne inte in att jämföra
denna böjelse med hennes egen flirt med
Christophe — Christophe, hon älskade honom
ju inte alls, han var utom räkningen. I sin
lidelsefulla överdrift trodde hon att Olivier ljög
för henne, att hon ingenting mer betydde för
honom. Det sista stödet drogs undan, i samma
ögonblick som hon sträckte ut handen för att
gripa det... Allt var slut!
Olivier fick aldrig veta vad hon den dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
