Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma hos sig. Hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
241
berger. Elie Elsberger hade med sin familj
rest till Spanien, där han fått anställning vid
en gruva. Den gamle Weill hade förlorat sin
hustru och bodde nästan aldrig i sin
Pariser-våning. Christophe och hans väninna Cécile
voro de enda som uppehöllo förbindelserna
med Lucile Arnaud, men de bodde långt bort,,
och voro hela dagarna upptagna av ett
upp-slitande arbete. Det kunde gå veckor förbi
utan att de kommo och hälsade på henne. Hon
måste räkna på sig själv allena.
Hon hade inte tråkigt. Det behövdes
mycket litet för att hålla hennes intresse vid
liv. Den minsta vardagliga plikt var tillräcklig;
en liten planta vars fina blad hon varje morgon
omsorgsfullt tvättade, hennes stillsamma grå
katt som antagit något av hennes sätt, såsom
ofta husdjur göra då man tycker mycket om
dem ... Katten tillbringade dagen vid eldstaden
eller ock på bordet bredvid lampan, den vaktade
på hennes arbetande fingrar och blickade ibland
på henne med sina egendomliga ögonstenar;
de iakttogo henne en stund och slocknade
sedan likgiltigt. Möblerna till och med höllo
henne sällskap, var och en av dem hade ett
välbekant ansikte. Hon fann ett barnsligt nöje
i att sköta dem, att sakta torka bort dammet
som fastnat i vrår och vinklar, att ställa dem
tillbaka på deras vanliga plats. Hon pratade
16. — Jean-Christophe. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
