Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma hos sig. Hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
JEAN-CIIRISTOPHH
Men den modiga lilla kvinnan glömde
inte vardagsplikterna, och då Arnaud kom
hem, fann han lampan tänd och aftonmåltiden
färdig, och hans hustrus bleka ansikte log
stilla mot honom.
Svårast hade varit att utan stötar och
bristning uppehålla tvenne sorters tillvaro:
vardagslivet och andens liv med dess
vidsträckta fjärran synrand. Det var inte alltid
lätt. Lyckligtvis levde också Arnaud delvis
i fantasien, i böcker och konstverk, vilkas
eviga eld underhöll hans själs flämtande låga.
Men på de sista åren hade han blivit mer
och mer upptagen av sitt yrkes små
motgångar, av orättvisor och av ledsamheter med
kolleger och lärjungar. Han blev bitter. Han
rasade mot regeringen och mot judarna. Han
gav Dreyfus skulden till sina missräkningar
vid universitetet. Hans sorgbundenhet
smittade fru Arnaud. Hon närmade sig fyrtio
åren. Hon gick igenom den ålder, då hennes
livskraft var angripen; hon strävade ängsligt
efter att återfinna jämvikten. I hennes tanke
uppstodo stora luckor. Under en tid förlorade
båda två all anledning att existera, ty de
visste ej längre var de skulle fästa det
spindelfina nät som de spänt över tomrummet. Hur
svagt verklighetens stöd än må vara, fordrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
