Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma. Aftonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
JEAN-CIIRISTOPHH
knappt till för denna tunga uppgift, full av
bitterhet och motgångar (det är så få som man
lyckas rädda, så få som vilja bli räddade) —
tänk bara på alla små barn som dö, de
oskyldiga som äro dömda redan från födelsen...
— Denna kvinna hade påtagit sig andras
lidande; själv utan skuld försonade hon
frivilligt den mänskliga själviskhetens brott...
Hur tror ni kanske att man bedömde henne?
Den allmänna illviljan anklagade henne för
att förtjäna pengar med sitt verk, ja, till och
med, med sina skyddslingar. Hon blev tvungen
att lämna kvarteret. Hon reste misströstande
sin väg... Ni kan inte göra er en
föreställning om den bittra strid som självständiga
kvinnor ha att utkämpa mot nutidens
samfund, detta hjärtlösa, konservativa samfund,
som håller på att tyna bort, och nu ger ut
sin lilla återstod av energi för att hindra andra
att leva.
— Min kära väninna, det är inte endast
kvinnans lott. Vi män känner även till denna
uppslitande kamp. Men jag känner även till
en tillflykt.
— Vilken då?
— Konsten.
— Det är gott och väl för er, inte för
oss... och bland männen, hur många tror ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
