Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Arnaud var ensam hemma. Aftonen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
265
bilda samhällen, om hon ville leva och
försvara sig. Människorna måste förena sig till
ömsesidig glädje, nytta och storhet. Den hårda
nödvändigheten har tvingat dem att
underskriva vissa överenskommelser. Men naturen
spjärnar emot och hämnas på detta tvång.
Naturen är inte skapad för oss. Vi försöka att
övervinna den. Det är en bitter strid, och
det är inte underligt att vi så ofta bli slagna.
Hur skola vi reda upp den saken? Genom
att vara starka!
— Genom att vara goda.
— Ack, Herre Gud, vara goda!... Vi
måste slita av själviskhetens pansar, vi måste
lära att andas, att älska livet, ljuset och vår
egen lilla plikt. Vi måste älska den lilla
jordlapp, där vi fattat rot. Om vi äro utestängda
från en vidsträckt synrand, måste vi taga ut
vår rätt på höjden och på djupet., I brist på
utrymme måste vi sträva mot solen.
— Ja! Och först och främst måste vi
älska varandra. Om bara mannen ville känna
sig mer broderligt stämd mot kvinnan, i stället
för att taga henne som rov eller bliva hennes
byte! Om både mannen och kvinnan ville
avkläda sig sin högfärd och tänka litet mindre
på sig själva, litet mer den ene på den andre!
... Vi äro svaga. Låt oss hjälpa varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
