Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tystnade och sutto...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
267
De tystnade och sutto kvar framför
spiseln med den lilla katten emellan sig. Alla
tre voro orörliga, slutna inom sig själva. De
stirrade in i elden. Lågorna voro nära att
slockna och med ett sista uppflammande
skimmer smekte de fru Arnauds fina anletsdrag,
som en inre hänförelse övergöt med en
osedvanlig rodnad. Hon var själv häpen över att
hon yttrat sig så fritt. Aldrig hade hon sagt
så mycket. Aldrig mer skulle hon komma
att säga så mycket.
Hon lade sin hand på Christophes arm
och sade:
— Vad skall ni göra med barnet?
Det var vad hon tänkte på alltsedan
begynnelsen. Hon talade, hon talade... Hon
var en annan kvinna. Hon var liksom
berusad. Det var det enda hon tänkte på. Vid
Christophes första ord hade hon i sitt hjärta
byggt upp en hel roman. Hon tänkte på
barnet, som modern övergivit, på lyckan att få
uppfostra det, att kring dess lilla själ väva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
