Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tystnade och sutto...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
JEAN-CIIRISTOPHH
sina drömmar och sin kärlek. Hon sade sig
väl:
— Nej, det är orätt. Jag får inte glädja
mig över det som är andras olycka.
Men tanken var starkare än hennes vilja,
Hon talade, hon talade, och hennes förtegna
hjärta smälte i hopp och jubel.
Christophe sade:
— Ja visst, vi har nog tänkt på det.
Stackars liten. Varken Olivier eller jag är i
stånd att uppfostra det. Det fordras en
kvinnas vård. Jag hade redan funderat ut att en
väninna kanske ville hjälpa oss.
Fru Arnaud andades knappt.
Christophe fortsatte:
— Jag ämnade tala med er om saken.
Och så kom just Cécile. Då hon fick veta
det hela och fick se barnet, blev hon så rörd
och visade en sådan glädje, och hon sade
strax till mig: »Christophe!»
Fru Arnauds blod stannade i sitt lopp,
hon hörde inte riktigt fortsättningen, det
svartnade för hennes ögon. Hon hade lust att
ropa:
— Nej, nej! Giv barnet åt mig!
Christophe talade. Hon hörde inte vad
han sade. Men hon behärskade sig. Hon
erinrade sig Céciles förtroenden. Hon tänkte:
Cécile behöver barnet bättre än jag. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
