Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe hade inte kunnat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
JEAN-CIIRISTOPHH
Då hade inte Christophe härdat ut längre.
Han hade brustit i tårar och gömt sitt ansikte
i den lilla flickans förkläde. Hon hade med
blid, skälvande stämma upprepat:
— Gråt inte!
Hon hade dött en kort tid, kanske några
veckor senare. Då denna lilla scen ägde rum
var hon antagligen redan i dödens grepp ...
Varför tänkte han just nu på henne? Det fanns
ingen jämförelse mellan den lilla bortglömda
döda — en fattig liten folkets flicka från en
avlägsen tysk stad — och den aristokratiska
unga dam, som nu betraktade honom. Men
det gives blott en själ för alla, och ehuru alla
millioner varelser tyckas vara så olikartade
som de världar som kretsa i rymden, så är
det dock samma ljusglimt av tanke eller kärlek
som samtidigt lyser i hjärtan, skilda åt genom
århundraden. Christophe hade just nu
återfunnit det skimmer som han sett glida över den
lilla tröstarinnans blodlösa läppar ...
Det varade endast en sekund. En massa
folk fyllde dörröppningen och skymde undan
den andra salongen. Christophe drog sig
hastigt tillbaka från spegeln. Han fruktade att
hans bestörtning skulle märkas. Men då han
ånyo var lugnare, önskade han återse henne.
Han blev rädd att hon redan skulle ha gått.
Han gick in i salongen, och mitt ibland alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
