Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grazia var tjugutvå år...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
287
önskningarna och ödet. Livets vackra
blomster hade slagit ut i full blom, men det hade
ingenting förlorat av den latinska själens
ro-fulla musik, närd som den är av den italienska
jordens mäktiga frid och ljus... Hon hade
naturligtvis förvärvat ett visst inflytande i
Paris’ societet; hon tog saken lugnt och
förstod att använda sin makt genom att taktfullt
gagna de konstnärliga syften och de
barmhärtighetsverk, som krävde hennes bistånd. Hon
lät dock andra övertaga sådana verks
officiella protektion, ty — om hon än gott kunde
upprätthålla sin rang — hade hon från sin
ensliga barndom i den fjärran belägna villan
mitt ibland fälten medfört en inre
självständighet, som snart tröttades ut av världslivet,
ehuru det delvis roade henne. Hon förstod
dock alltid att dölja sin likgiltighet under ett
älskvärt leende, som härrörde från hennes
välvilliga goda hjärta.
Hon hade inte glömt sin gamle vän
Christophe. Det barn som i smyg förtärdes av
en oskyldig kärlek existerade visserligen inte
längre. Den nuvarande Grazia var en klok
och ingalunda romantisk kvinna. Hon såg med
mild ironi på sin barnsliga hängivenhets
överdrifter, men hon kände en viss rörelse vid
minnet därav. Tanken på Christophe var
förbunden med de renaste stunderna i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
