Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De talade om det förflutna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
291
sionerade liv. Då den unga väninnan fordom
älskade honom, hade han inte alls brytt sig
om henne; på åratal hade han inte skänkt
henne en tanke, och nu återfann han henne
knappt, förrän det tycktes honom, att hon
tillhörde honom allena; hon var hans ägodel.
Då en annan nu tagit henne, kände han sig
bestulen. Hon borde inte haft rätt att giva
sig åt en annan. Christophe var ej medveten
om vad som försiggick inom honom, men hans
skapande ande erfor det och alstrade några
av hans härligaste sånger, fyllda med
smärtsam kärlek.
Det dröjde ganska länge, innan han
återsåg henne. Oliviers sorger och dåliga hälsa
upptogo honom. Slutligen en dag återfann han
den adress, som hon givit honom, och han
beslöt sig för att uppsöka henne.
Då han gick uppför trappan hörde han
hammarslag. I tamburen rådde stor oreda.
Där stodo uppstaplade lårar och koffertar.
Betjänten svarade, att grevinnan inte tog emot.
Men då Christophe besviken lämnade sitt kort
och började gå ned igen, sprang betjänten
efter honom och bad honom under många
ursäkter att stiga in. Christophe fördes in i
en liten salong, där mattorna redan voro
avtagna och hoprullade. Grazia kom med sitt
ljusa leende honom till mötes och räckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
