Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det var allhelgonadag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
301
skola vi berätta hur han trott sig finna ett
ädelt mål åt vilket han fick skänka ett liv
som ej längre intresserade honom om han inte
tilläts att offra det. — Och sådan är livets
lag: från den stund då han försakade livet,
flammade det åter upp. Hans vänner sågo på
honom. De visste inte vad som försiggått, men
de kände, att han var befriad, att det inom
honom inte längre fanns varken saknad eller
bitterhet mot vem eller vad det vara månde.
Christophe steg upp, gick till pianot och
sade till Olivier:
— Skall jag sjunga för dig en melodi av
Brahms?
— Av Brahms! sade Olivier. Spelar du din
gamle fiendes kompositioner?
— Det är allhelgonadag, sade Christophe,
den allmänna förlåtelsens dag.
Han började sjunga — halvhögt för att
inte väcka barnet — en gammal schwabisk
folksång.
... Für die Zeit wo du g’Iiebt mi hast
Da dank’i dir schön
Und i wünsch’, dass dir’s anderswo
Besser mag geh’n .’..
(»För den tid som du älskade mig, tackar
jag dig, och jag önskar, att det nu går dig
bättre på annat håll.»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
