Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Hjärtats ro. Vindstilla...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjärtats ro. Vindstilla. Orörlig luft...
Christophe var lugn. Friden bodde inom
honom. Han var till en viss grad stolt att
han erövrat den. Och i smyg var han
ångerköpt. Han häpnade över tystnaden. Hans
lidelser hade somnat in. Han var på god tro
säker om, att de aldrig mer skulle vakna.
Hans stora, en smula brutala kraft
slumrade lättjefullt utan mål och mening. I
grund och botten ett hemligt tomrum, en dold
förnimmelse av: »vad tjänar det till», kanske
saknaden av den lycka som han ej förmått
gripa. Han behövde inte längre kämpa nog
mot sig själv och andra. Han hade inte ens
som förr tillräckligt svårt att arbeta. Han
hade nått en anhaltsstation. Han drog nu
fördel av sina förflutna ansträngningar. Han
öste alltför lätt ur den musikaliska ådra som
han öppnat och under det att publiken —
naturligtvis för sent — upptäckte och
beundrade hans äldre verk, begynte han att förlora
intresse för dem, ehuru han ännu ej visste om
lian skulle kunna gå vidare. I skapandet njöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
