Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Hjärtats ro. Vindstilla...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
JEAN-CHRISTOPHE
han av en något enformig lycka. Under detta
hans livs skede var konsten inte mer än ett
vackert instrument, på vilket han spelade
virtuosmässigt. Han kände med blygsel, hur
han så småningom blev dilettant.
»För att framhärda i konsten, säger Ibsen,
fordras något annat och något mer än
naturligt snille; det fordras lidelser och sorger som
uppfylla livet och skänka det en mening. Om
ej, skapar man inte längre — man skriver
böcker.»
Christophe skrev böcker. Han var inte
van därvid. Hans böcker voro vackra. Han
skulle föredragit om de varit mindre vackra
och mer levande. Denne atlet i vila som inte
visste vad han skulle göra med sina muskler,
gäspade likt ett uttråkat vilddjur, då han
tänkte på alla de långa år av lugnt arbete som
väntade på honom. Med sin gamla bottensats
av germansk optimism försökte han att inbilla
sig att allting var till det bästa — tvivelsutan
hade han nått den oundgängliga slutpunkten
— han smickrade sig med, att han sluppit
undan stormen, att han blivit sin egen herre.
Det var kanske inte så värst mycket!... Men
ändå! Man härskar över vad man äger, man
är vad man förmår vara ... Han trodde nu
att han kommit i hamn..,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
