Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Han hade hyrt en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
17
kunde aldrig taga sitt parti varken i fråga om
sig själv eller andra. Han hatade det armod
som förtärt hans älskade Antoinettes liv. Då
han gifte sig med Jacqueline och
förvekligades genom rikedom och kärlek, hade han
skyndat att skjuta åt sidan minnet av de sorgens
år, då hans syster och han strävade att varje
dag förtjäna rätten att leva följande dag, utan
att ens veta om de skulle lyckas däri. Sedan
han nu ej längre hade sin ungdomliga
självisk-het att värna om, stego dessa bilder åter fram.
I stället för att fly lidandets ansikte uppsökte
ban det. Han behövde inte gå långt, om han
ville finna det. I det sinnestillstånd som han
befann sig i, måste han se det överallt.
Lidandet uppfyllde världen. Världen, detta
sjukhus! ... Ack, ångestens alla kval! Den
flämtande sargade kroppen, som ännu levande
upplöses ... Den tysta dolda tortyren hos hjärtan
som förbrännas... Små barn som ingen
älskar... Unga flickor som leva utan hopp
om lycka... Förförda eller förrådda
kvinnor ... Män som blivit svikna i sin vänskap,
i sin kärlek, i sin tro... En beklagansvärd
skara olyckliga som världen krossat och sedan
glömmer ... Och det hemskaste är inte armod
och sjukdom, det är människornas grymhet.
Knappt hade Olivier lyft upp den lucka som
bommade till detta mänskliga inferno förrän
2. — Jean-Christophe. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
