Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Han hade hyrt en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
JEAN-CHRISTOPHE
väggar skilde honom från dem ... Tänk, att
han levat vid sidan om all denna ångest!
Han gick och hälsade på Christophe. Han
sade sig att det var skamligt att försjunka i
fåfängliga kärlekssorger, då så många
varelser ledo tusen gånger grymmare olyckor,
isynnerhet då man kunde hjälpa dem. Hans
sinnesrörelse var djup och äkta och meddelade
sig utan svårighet. Christophe, som lätt tog
intryck, blev i sin tur upprörd. Då ban hörde
Oliviers berättelse, rev han sönder det blad,
han just skrivit och sade att ban var en
självisk människa som roade sig med
barnleksaker. Sedan plockade han visserligen upp
de sönderrivna bitarna; hans musik hade ett
alltför starkt grepp på honom, och hans
instinkt sade honom, att ett konstverk mindre ej
skulle öka de lyckligas antal. Armodets
sorgespel var ingenting nytt för honom. Alltsedan
barndomen var han van att vandra längs
dylika avgrunder och att inte ramla ned i
dem. Han var till och med sträng, då det
gällde självmordet just vid denna tidpunkt av
sitt liv, då han kände sig full av styrka och
ban fattade inte att man för att undvika det
bittraste lidande kunde försaka livet. Vad är
väl mer naturligt än lidande och strid? Det
är hela universums ryggrad. Olivier hade
gått igenom samma prövningar, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
