Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Visserligen voro de inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
31
genom att till egen fördel använda sig både
av folket ocb borgarna. Redliga människor
med gott uppsåt började tro, att borgarståndet
var utdömt, att det endast kunde besmitta
folket och att folket till vilket pris som helst
borde befria sig och gå sin egen väg. Det
återstod sålunda dessa ärliga människor
ingenting annat än att sysslolöst förutsäga eller
förutse en rörelse som komme att utveckla sig
utan dem, ja, emot dem. Somliga funno däri
en försakelsens glädje, en djup och osjälvisk
altruism som näres av sin egen glöd och av
sin uppoffring. Älska, skänka sig själv!
Ungdomen är så rik på egna tillgångar, att den
inte kräver någon betalning, den fruktar inte
att den skall komma att stå utblottad. Den
kan försaka allt utom rätten att älska. —
Andra åter tillfredsställde ett intelligensens
krav, en oblidkelig logik; de offrade sig ej för
människorna men för idéerna. De voro de
modigaste. De erforo en sorts stolt njutning,
då de ur sina argument härledde sin egen
klass’ ödesbundna slut. Det skulle varit dem
plågsammare att se sina profetior komma på
skam än att krossas under tyngden. I sitt
intellektuella rus ropade de till de
utomstående: »Starkare! Slå blott starkare! Må
allting hos oss förintas!» — De hade gjort sig till
våldets teoretici.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
