Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Visserligen voro de inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
JEAN-CHRISTOPHE
Det vill säga andras våld... Ty, enligt
vanan, voro dessa den råa styrkans apostlar
nästan alltid svaga ocli förfinade män. Många
voro ämbetsmän just i denna »Stat», som de
talade om att förstöra. De voro
samvetsgranna, underdåniga, arbetsamma tjänstemän.
Deras teoretiska våldsamhet var den revansch
som de togo över sin egen svaghet, sina bittra
missräkningar och livets torftiga enahanda,
men den kännetecknade isynnerhet de orkaner
som rasade runt omkring dem. Teoriens män
likna meteorologerna; med vetenskapliga
uttryck säga de, inte det väder vi komma att
få, utan det väder som för tillfället är rådande.
De äro väderflöjlar som utvisa varifrån
vinden blåser. Då de snurra runt, äro de nära
däran att tro, att det är de som leda vinden.
Vinden hade vänt sig.
Tankarna nötas fort i en demokrati, så
mycket fortare som de spridas snabbare. Hur
många franska republikaner hade ej inom
femtio år fått avsmak för republiken,
allmänna rösträtten och alla andra friheter som
en gång med berusning blivit erövrade. Efter
avgudakulten för det största antalet, efter den
saliga optimism som trott på den heliga
majoriteten och väntat att den skulle befordra
alla mänskliga framsteg, blåste ånyo våldets
ande. Majoriteternas oförmåga att styra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
