Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Visserligen voro de inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
JEAN-CHRISTOPHE
missnöje eller att bliva avskedade — täta
borgare som kurtiserade kyrkan och tänkte föga
men regelrätt. Av ren lättja hade Canet låtit
gifta bort sig med en flicka som hade ett
aristokratiskt klingande namn, även hon tänkte
lika regelrätt och lika litet. Denna fromma,
trångsinta och gammalmodiga värld som
ständigt idisslade sin högfärd och sin bitterhet
uppretade honom till det yttersta, isynnerhet
som hans hustru var ful och tråkade ut
honom. Med medelmåttig begåvning och
ganska vaket sinne ägde han vissa liberala
böjelser, ehuru han inte riktigt visste vari de
bestodo. Det var minsann inte i sin
omgivning som han kunde få veta vad sanningen
var. Allt vad han visste var att den inte
fanns där, och han inbillade sig att om han
blott lyckades komma ut ur denna omgivning,
skulle han finna den. Han var ur stånd att
gå allena. Eedan vid sina första steg var han
lycklig om han kunde sälla sig till några
lyceivänner som voro fullproppade med
syndi-kalistiska åsikter. Han kände sig än mer
bortkommen i denna värld än i den han
lämnat, men han ville inte erkänna det. Han
måste existera någonstädes och människor av
hans färg (det vill säga färglösa), kunde han
inte upptäcka, fast Gud skall veta att sådana
inte äro sällsynta i Frankrike, men de blygas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
