Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Visserligen voro de inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
JEAN-CHRISTOPHE
av att spela dubbelt spel, ocb ibland gör en
verklighet av detta sken. Det var likväl inte
förräderi utan en osjälvisk mångsidighet. Hur
många handlingens män finnes det inte för
vilka handlingen är en teater där de uppvisa
sina skådespelartalanger. De äro hederliga,
men alltid beredda att byta roll. Manousse
var dock revolutionärens roll trogen så långt
ban förmådde; det var den personlighet som
bäst passade hans naturliga anarki och bäst
tillfredsställde hans mani att riva ned lagarna
i de länder där han tillfälligtvis uppehöll sig.
Trots allt var det blott en roll. Man kunde
aldrig reda ut hur mycken dikt och hur
mycken verklighet det fanns i hans tal och själv
visste han det ej.
Han var intelligent, satirisk och begåvad
med det psykologiska skarpsinne som härrörde
från hans blandade ras. Han kunde utmärkt
väl tyda andras svagheter liksom sina egna
och begagna sig av dem. Han behärskade
Canet med ringa möda. Han fann det ganska
lustigt att draga denne Sancho Panza med
sig i sina Don Quixoteäventyr. Han
använde sig utan tvekan av honom: av hans tid,
hans pengar och hans vilja — inte för egen
del (han behövde ingenting, man visste
inte ens hur han existerade) men för den
goda sakens mest komprometterande mani-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
