Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Visserligen voro de inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
39
festationer. Canet lät allting ske, han
inbillade sig att han tänkte som Manousse. Han
visste mycket väl motsatsen. Alla dessa idéer
skrämde honom i grund och botten, de stötte
hans sunda förnuft. Han tyckte inte om
folkmassan, och för resten var han inte modig.
Den tjocke, brede, långe, korpulente pojken
med det slätrakade dockansiktet, den tvära
andhämtningen och det älskvärda
högtravande och barnsliga ordsvallet, var den mest
räddhågade av män, ehuru han hade bröstmuskler
som erinrade om Herkules Farnese och var
styv i boxning och all slags sport. Om han
yvdes över att han bland sina närmaste
ansågs för en omstörtande ande, darrade han i
smyg för sina vänners djärvhet. Utan tvivel
var denna lilla rysning inte obehaglig, så
länge det inte gällde allvar. Men leken
började bliva farlig. Dessa människor blevo
alltmer stridslystna, deras anspråk växte, de
oroade Canet i hans djupt rotade själviskhet,
i hans grundfasta känsla för äganderätten och
i hans borgerliga klenmodighet. Han vågade
inte fråga: »Vart föra ni mig?» Men han svor
helt tyst mot dessa människors självsvåld som
bäst tycka om att bryta nacken av sig utan
att bry sig om ifall de samtidigt bröto nacken
av andra. — Vem tvingade honom att följa
dem? Var han inte fri att lämna dem i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
