Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Visserligen voro de inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
41
av en stor fackla tänt upp ett helt fält. Men
eldsvådan slocknar snart och man ser blott
några få glödande kol under askan. Knappt
hundra kristna tro verkligen på Kristus, de
andra tro att de tro eller ock vilja de tro.
På samma sätt var det med många av
dessa revolutionärer. Den bedskedlige Canet
önskade tro, att han var revolutionär, sålunda
var han övertygad därom och häpnade över
sin djärvhet.
Alla dessa borgare åberopade sig på
olikartade principer, somliga på sitt hjärta, andra
på sitt förnuft, åter andra på sitt intresse för
saken. Några härledde sitt sätt att tänka från
evangelierna, från Bergson, Karl Marx,
Proudhon, Nietzsche eller Sorel. Det fanns
revolutionärer som enbart voro snobbar, andra
som ville vara med om den moderna
riktningen. Där fanns de som sällat sig till
revolutionen av skygghet, hat eller kärlek. En
stor skara lät leda sig av trälsinne eller
hjordanda. Några kände ett starkt
handlingsbehov, en hjältemodig glöd. — Men alla, utan
att de anade det, drogos med av vinden. De
liknade de vita dammoln, som virvla upp på
vägarna och bebåda ovädrets ankomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
