Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Det sociala skådespelet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
JEAN-CHRISTOPHE
spirande krafter som livets svårigheter
förkvävde och han kunde inte resignera. Han
var aldrig ensam. Han var bokhållare och
tillbringade dagarna med ett mekaniskt arbete
i ett rum som ban delade med tarvliga
pratsjuka kolleger. De pratade om de enfaldigaste
saker och hämnades på tillvarons kvalm
genom att göra narr av sina överordnade. De
gjorde narr av Gautiers intellektuella krav
som ban inte varit klok nog att dölja för dem.
Då han kom hem fann han en otrevlig,
illaluktande bostad, en bullersam och tarvlig
kvinna som inte förstod honom och behandlade
honom som en tok eller en lätting. Barnen
liknade honom ej; de bråddes helt och hållet
på modern — var allt detta rättvist? Var det
rätt och billigt? Missräkningar och lidanden,
ständiga penningförlägenheter, yrket som
upptog hans tid från morgon till kväll,
omöjligheten att finna en timmes lugn eller tystnad;
allt detta hade försatt honom i ett tillstånd
av utmattning och nevrastenisk upphetsning.
Han ville glömma och sökte som så många
andra sin tillflykt i starka drycker som än
mer undergrävde hans hälsa. — Christophe,
som blivit bekant med honom, greps av detta
tragiska öde: en ofullständigt utrustad
personlighet, utan tillräcklig kultur och utan
konstnärlig smak, men likväl skapad för stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
