Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Det sociala skådespelet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
53
Han hade satts i förbindelse med arbetarna
genom en granne som var tjänsteman vid
statens järnvägar. Det var en man om
fyrtiofem år, liten, åldrad i förtid, med en bedrövligt
avskalad hjässa. Hans ögon lågo djupt i sina
hålor, kinderna voro insjunkna, näsan sköt
fram, något tjock och böjd, munnen var
intelligent, öronen voro missbildade med söndriga
flikar. Han hette Alcide Gautier, ban hörde
egentligen inte till folket utan till
medelklassen. Han härstammade från en god familj
som på den ende sonen givit ut alla sina
ägodelar, vilka inte ens räckte till för att tillåta
honom att fortsätta sin utbildning. Helt ung
hade han i statens tjänst erhållit en liten plats
som av den fattiga medelklassen anses vara en
trygg hamn — och egentligen är liktydig med
döden: en levande död. Då ban en gång blivit
anställd där, hade ban ej haft minsta
möjlighet att slippa ut igen. Han hade dessutom
begått ett stort fel — det är ett fel i våra
dagars moderna samhälle — han hade ingått
ett äktenskap av kärlek med en ung arbeterska.
Hennes i grund och botten råa natur hade
snart uppenbarat sig. Hon hade skänkt honom
tre barn och han måste försörja dem alla.
Denne man som var intelligent och strävade
efter att fortsätta sin uppfostran, var bunden
i fattigdomens bojor. Han kände inom sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
