Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Det sociala skådespelet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
61
De läste sina läxor vid ett hörn av det
klibbiga bordet, de räckte ut tungan och
uppfångade lösryckta bitar av ett samtal som inte
alls lämpade sig för dem.
Olivier försökte två eller tre gånger att
följa med Christophe, men ban kände sig inte
väl till mods bland dessa människor. Då en
gäll och envis fabriksvissla inte tvingade
arbetarna till att vara punktliga, så var det
rent otroligt hur mycken tid de hade till sitt
förfogande, antingen efter arbetet eller mellan
tvenne arbeten, om det nu berodde på
dagdriveri eller arbetsbrist. Christophe som befann
sig i en period av lättjefull frihet, då hans
ande just slutat ett verk och väntade på att
ett nytt verk skulle bildas, hade inte mer
bråttom än de. Han satt gärna med armbågarna
på bordet, rökte, drack och pratade. Men
Oliviers alla borgerliga instinkter, hans
nedärvda vanor av självdisciplin, regelbundet
arbete och väl sparad tid berördes oangenämt;
han tyckte inte om att spilla bort så många
timmar. För resten kunde han varken dricka
eller prata. Därtill kom det fysiska obehag,
den hemliga antipati som kroppsligen skiljer
människor av olika raser — sinnenas
fiendskap som hindrar själarnas gemenskap —
kroppens uppror mot hjärtat. Då Olivier var
ensam med Christophe, talade han varmt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
