Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Det sociala skådespelet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
JEAN-CHRISTOPHE
kast ock sin sensuella atmosfär, hon var
förtvivlat kokett. Kanske bedrog hon honom med
Graillot, kanske behagade det henne att låta
honom tro det. I alla hänseenden, om det inte
skedde i dag, skulle det säkert ske i morgon.
Joussier kunde inte förbjuda henne att älska
vem hon ville. Erkände han inte själv samma
rätt till frihet för både män och kvinnor?
Hon påminde honom därom med illmarig
oförskämdhet en dag då ban okvädade henne. En
sönderslitande strid utkämpades inom honom
mellan hans frisinnade teorier och hans
häftiga lidelser. Till hjärtat var ban en svunna
tiders man — despotisk och svartsjuk — till
förståndet var han en framtidsman, full av
utopier. — Hon, hon var gårdagens,
morgondagens och alla tiders kvinna. Och Olivier
som bevittnade denna hemliga duell, vars hela
grymhet ban av erfarenhet kände till, var full
av medlidande då ban såg Joussiers svaghet.
Men Joussier anade att Olivier läste inom
honom, och det stämde honom inte till
tacksamhet.
Det fanns ännu en person som med
välvillig blick följde denna dram av kärlek och
hat. Det var värdinnan, Aurélie. Hon såg
allting utan att det märktes. Hon kände livet.
Denna hyggliga, sunda, lugna och ordentliga
kvinna hade haft en ganska stormig ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
